Länklista
http://linafie.blogg.se/digitalamedia/2010/june/saljo-kapitel-1-3.html
seminarie 1
http://linafie.blogg.se/digitalamedia/2010/june/seminarium-1.html
Kapitel 4-5
http://linafie.blogg.se/digitalamedia/2010/june/kapitel-4-5.html
seminarie 2
http://linafie.blogg.se/digitalamedia/2010/june/seminarie-2.html
Kapitel 7-10
http://linafie.blogg.se/digitalamedia/2010/june/saljo-kapitel-7-10.html
seminarie 3
http://linafie.blogg.se/digitalamedia/2010/june/seminarie-3.html
Ignite
http://linafie.blogg.se/digitalamedia/2010/june/ignite.html
reflektion http://linafie.blogg.se/digitalamedia/2010/june/uplevelsebaserat-larande.html
Uplevelsebaserat lärande
Harm Game
Lina Eriksson 8705135542
Upplevelsebaserat lärande
Vår uppgift har varit att utveckla ett digitalt spel baserat på Harm Kiezebrinks analoga spel Poultopia. Poultopia är ett spel som lär ut hur man skall handla under en epidemi av fågelinfluensa i Kina.
Min position i gruppen har varit gruppledare och jag har främst haft kontroll över designen i spelet. Vi har hela gruppen kommit överens om allting och tagit beslut tillsammans men vi har haft olika ansvarsområden som spelat på våra styrkor.
Användning och användarna
Spelet är ett onlinespel som går under namnet Poultopia online. Hur det är uppbyggt påminner mycket om klassiska strategispel så som Age of Empires då det var ett önskemål från Harm. Spelet går ut på att du kommer till en besmittad gård där du skall placera ut dina zoner, anställa folk och utbilda dem. Du placerar ut byggnader och sätter dina anställda i arbete för att stoppa smittan Du har hela tiden en budget du måste hålla koll på samt se till att arbetarna mår bra. Genom att utbilda personalen går spelet lättare och du behöver utbilda för att vinna spelet i slutändan. Hur det går på första farmen bestämmer hur din budget m.m ser ut på nästa nivå. Det finns hela tiden en mätare som hänvisar till hur smittan ser ut på din gård.
Vi har alltså försökt att mediera (Säljö, 2000, s 80) en yttre värld i vårt spel och försökt visa på oväntade situationer som kan uppstå genom så kallade random events. En epidemi kan du inte iscensätta för att på så sätt träna och utbilda personal utan spelet behöver vara det medie som hänvisar till hur det kan se ut under en epidemi och hur du då skall reagera och agera.
Under processens gång har vi tänkt mycket på de kulturella skillnaderna och tidigt satte vi oss ned och gjorde research om hur digitala medier så ut och hur de användes i Kina. Ser man till Kinesiska webbsidor skiljer de sig mycket från våra svenska. Det är mycket text, lite färg et.c men samtidigt är det inte en webbsida vi gör utan ett spel och när man ser till spelvärlden är den ganska global. De spel vi spelar i Sverige spelar de också i Kina. Något som underlättat för oss då spelgränssnitt lätt kan kännas igen och förstås av fler kulturer än vår egen.
Ser man till vilka som skall använda spelet får man dock räkna in också att det kan vara många utan datorvana. Vi har försökt hålla spelet på en ganska simpel nivå med ett enkelt gränsnitt utan för många knappar, och bilder i kombination med text. Trycker du på en knapp kan du läsa om vad den gör och hur du använder den i informationsrutan. Att använda oss av tydliga illustrationer har vi fokuserat på då det skapar en tydlighet samt ger ett personligare intryck.
Lärandet
Meningen med spelet är att du som spelare skall lära dig någonting. Edutainment är ett ord vi använt mycket. Det skall vara lärande på en nivå som fortfarande känns underhållande. Vi har från första början haft bra kontakt med videogruppen som tog fram instruktionsvideos i hur man agerar under en fågelinfluensaepidemi och tanken var att vi skulle integrera deras filmer i spelet. Detta var också ett önskemål fram Harm. Harm var från början ytterst tydlig med att det viktigaste under en sådan här situation är att personalen är utbildad och att det skulle vara ett budskap i spelet. Utbildar du inte din personal kan du inte vinna spelet samt att det blir svårare. Utbildar du din personal kostar det lite mer pengar men du tjänar på det i slutändan.
Vi har då gjort så att när du skall träna en karaktär i spelet kommer du till en video samt en text som speglar informationen just den karaktären behöver lära sig. Vi får se videon och när den är klar slumpas det fram ett antal frågor på materialet du behöver kunna för att ha klarat din träning. Klarar du inte frågorna slumpas nya frågor fram för att du på så sätt inte skall kunna lära dig frågorna utantill. Din karaktär i spelet tränas då samtidigt som du tränas och tar del av väsentlig information. Att kombinera text tillsammans med videon gör det tydligare, det är lättare att gå tillbaka till informationen samt för at fånga in människors olika sätt att lära på. Som Säljö tar upp är språket en viktig del av kommunikationen och lärandet (Säljö, 200, s 157)
Vår vision är också att spelet skall kunna spelas tillsammans med andra människor som ett sorts mmorpg där du har din karaktär med dina arbetsuppgifter och där du jobbar tillsammans med andra människor för att lösa spelets uppgift – att stoppa smittan. Detta ger möjligheten till att kommunicera med andra berörda över spelet och samarbeta. Säljö tar upp att vi i en grupp kan komma fram till lösningar och idéer vi inte skulle gjort ensamma eller att vi utvecklar varandras tankar och idéer. Något som kan få oss att lära och utvecklas fortare.
Roger Säljö (2000) Lärande i praktiken. Stockholm: Norstedts Akademiska
Ignite
Så Ignite. Ja, det funkar. Det är effektivt, du hinner inte bli uttråkad. Men samtidigt kan jag ju inte säga att presentationerna blir så värst roliga heller. Men det kanske mindre beror på Ignite och mer på föreläsarnas brister.
Seminarie 3
Säljö, kapitel 7-10
Dessa kapitel handlar mycket om skrift och hur viktigt det är i vårt samhälle. Skulle vi kunna klara oss utan skrift? Säljö säger att det är svårt för oss att analysrea skriftens roll som medierande redskap då vi knappt kan föreställa oss en tillvaro utan skrift.
Säljö tar också upp att det finns stora skillnader i hur vi uppfattar en text beroende på hur den är formulerad. En text med samma budskap kan ge människor olika intryck beroende på hur den är skriven.
Seminarie 2
Kapitel 4-5
Vår kommunikation med varandra är viktig ur ett sociokulturelly synsätt och hjälper oss att lära. Till stor del av varandra. Säljö tar upp att i en grupp kan man gemensamt komma fram till slutsatser och diksussioner man ensamt inte skulle kunna göra. Något som är positivt när man arbetar i grupp. I gruppen kan man brainstorma på ett annat sätt. Om någon har en bra idé kan nästa person utveckla den med ideér den första personen aldrig hade kunnat komma på. Man kan också snabbare rata sådant som inte funkar. Vi hjälper alltså varandra genom kommunikation att utvecklas och föras vidare i vårt lärande.
Jag har personligen alltid funnit det lättare att lära mig och framför allt komma ihåg saker om jag diksuterar i en grupp. Att läsa en text en gång och sedan komma ihåg vad det stod har jag svårt för om det inte är ett ämne jag är väldigt intresserad av men om jag sitter i en grupp och diskuterar fram och tillbaka finner jag det otroligt mycket lättare att ta till mig informationen.
Seminarium 1
Vi dikuterade också mycket om grupparbeten och hur man blir bedömd i ett sådant. Vi kände nog de flesta av oss i diskussionsgruppen att det är svårt med grupparbeten då det finns folk som lägger ned minsta lilla arbete men fortfarande får likvärdigt betyg. De som jobbar hårt och mest kan också vägas ned och få sämre betyg än vad den skulle få om den jobbat själv. Problematiiken ligger ju i att i arbteslivet kan man ibland tvingas till att jobba i grupp och man måste då ha erfarenhet i hur det funkar och hur man själv jobbar i grupp. Samtidigt vill jag inte tro att det finns de i arbetslivet som är så blasé till sitt jobb att de inte kan dra sitt strå till stacken i ett grupparbete.
Säljö, kapitel 1-3
Kan det vara så att vi förlorar på att ha så många hjälpmedel? Eller kommer vi helt enkelt inte behöva kunna stava korrekt då man kommer ha tillgång till rättstavningsprogram vart man än befinner sig?
Sälja tar också upp en skillnad i hur man ser på lärande i två olika länder. han använder USA och Japan i exemplet då de har en syn på lärande som skiljer sig mycket från varandras. I USA läggs vikten på resultatet av ditt lärande. Det du uppnått som slutresultat är det du bedöms efter och barnen pressas mer eller mindre in i samma mall. I Japan ser man mer till eleven som individ och hur man skall göra för att få den att uppnå maximalt resultat med de förutsättningar man har och hur man lär sig.
Jag tycker Japans sätt att lära ut är att föredra då vi alla har olika sätt att lära oss på. Vi har olika begåvningar och sättet skolan vill att vi skall lära oss på är som att försöka som tidigare nämnt pressa in oss i samma mall. Japans system tar hänsyn till individen och dess förutsättningar för att på så sätt nå ett resultat som får din inlärning att fungera.
Jag tror många av oss som barn suttit på "kvartsamtal" i yngre skolåldern och fått höra att det går väldigt bra i dessa och dessa ämnen men att man saknar hamnar efter i något ämne. Vad man då får som råd är att jobba mer hemma och komma i kapp. Kämpa mer.
Men är det rätt sätt att gå tillväga? Handlar det inte oftast om att det är just sättet man får lära sig på som brister? Genom att lägga ned extra tid på det området vi falnar på ger oss inte lika mycket som att försöka se just varför det är vi inte lär oss lika mycket som i de andra ämnena. Kan man variera sättet vi lär oss på? Pröva nya saker?